“Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” Jud v. 3

Jeshuas bror Judas skrev dessa ord någon gång vid tiden runt Templets förstörelse år 70 v.t. antingen strax innan eller strax efter. Det var en orolig tid. Alla apostlarna utom Johannes hade redan blivit eller skulle inom kort bli martyrer.

De första lärjungarna till Messias hade samlats varje dag i Templet som det står i Luk 24:53: ”Och de var alltid i templet och prisade Gud.” och i Apg 2:46: ”Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet.” Vi läser i Apg 2:42 och 3:1 hur de deltog i den dagliga bönetjänsten där. De följde i spåren av deras Mästare som sa när hans föräldrar fann honom Templet: ”Visste ni då icke att jag bör vara där min fader bor?” (Luk 2:49) Han upptändes av nitälskan och drev ut de som sålde och köpte i Templet och sa: “Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” (Matt 21:13)

Jerusalem utgjorde högkvarteret i den första församlingen. Där fanns ledningen och där avgjordes lärofrågor. I och med Templets förstörelse och förskingringen av alla judar från Jerusalem raserades allt detta. En helt ny situation uppstod. Det är i detta sammanhang som Judas uppmanar mottagarna av hans brev att kämpa för den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga. Det handlade alltså om en tro som redan låg färdig år 70 v.t. och som det gällde att kämpa för att bevara oförändrad.

Mycket har hänt sedan dess under de senaste två tusen åren. Kristendomen idag ser ganska annorlunda ut än den gjorde då Judas skrev sitt brev. Tron har under århundradena som gått förändrats en hel del sedan de judiska apostlarnas dagar. Enligt en artikel av Biskop Emeritius Björn Fjärstedt i tidningen Dagen 2010-03-10 så började konturerna till den kristendom som vi har idag att skönjas från runt år 80 v.t, dvs, runt ett decennium efter tillkomsten av Judas brev.

Jesus lovade emellertid att innan han kommer tillbaka kommer allt att upprättas igen som det var i början. “Elia skall komma och återupprätta allt.” (Matt 17:11) Petrus upprepade samma sak: “Honom [Jesus] måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.” (Apg 3:21)

Idag är det judiska folket tillbaka igen i Jerusalem. Det finns för första gången på två tusen år återigen en spirande messiastroende judisk gemenskap i Israel och även i andra länder. Vi lever nu i tider av upprättelse av den tro som apostlarna och profeterna en gång överlämnade till de heliga. Hur såg denna tro ut?

Vi vet för det första att alla apostlarna och lärjungarna i den första församlingen i Jerusalem inte bara hörde hemma i Templet i Jerusalem och dess gudstjänst. De var också hängivna Toran, Mose lag, som det står i Apg 21:20: “Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen.” 1917 års översättning lyder: ”alla nitälska de för lagen.” Likt judar genom alla tider älskade den första församlingen i Jerusalem Mose Lag och levde noggrant efter alla dess bud och föreskrifter.

Denna ursprungliga messianska judendom som levde i trohet efter Lagen försvann så småningom från historiens blad. Kyrkans icke-judiska ledare betraktade efterhand denna ursprungliga apostoliska tro som en villolära och började förfölja den. Eftersom den även förföljdes av de judiska ledarna utplånades den så småningom helt. De sista historiska spåren av den judiska messianska rörelsen härrör från 500-talet. Alltsedan dess har Kyrkan betraktat det som Jesus och alla apostlarna och profeterna älskade som, inte enbart något förlegat och passerat, utan även som något avskräckande och i strid mot evangeliet och den sunda läran. Detta är långt ifrån den tro som Judas uppmanar de troende att bevara. Reformationen på 1500-talet ändrade aldrig på detta.

Vad gäller hedningarna så vet vi också från Apostlagärningarna att apostlarna och de äldste i Jerusalem inte krävde av dem att de skulle leva efter hela Mose Lag. Detta beslutades vid apostlamötet i Jerusalem som behandlade det krav som somliga ställde: ”man måste omskära hedningarna [som kommit till tro] och befalla dem att hålla Mose lag.” (Apg 15:5) Jakob avgjorde efter en lång debatt saken genom att föreslå: “Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod.” (Apg 15:19-20) Se också Apg 21:25 där Jakob upprepar samma sak. Motivet till beslutet var inte att det var fel på Lagen utan att man inte ville göra det svårt för hedningarna som kommit till tro på Messias och börjat vända sig till Gud och ställde därför enbart upp ett antal minimikrav. Dessa krav hade framför allt att göra med otukt och avgudadyrkan och vissa minimala matregler nödvändiga för församlingsgemenskap mellan judar och hedningar.

Apostlarna krävde alltså inte att hedningarna måste leva efter alla buden och föreskrifterna i Mose lag. Samtidigt förbjöd de inte heller dem att göra detta. Detta uttrycktes på följande sätt i det tidiga dokument som kallas för Didaché, som härrör från slutet av det första århundradet: ”Om du kan bära Herrens hela ok, skall du bli fullkomlig; men om du inte kan det, gör så mycket du kan.” (Kap 6:2) Det fullständiga namnet på Didaché är ”De tolv apostlarnas undervisning till folken (dvs hedningarna)”. Det handlar alltså om apostoliska riktlinjer för hedningar som kommit till tro.

Att bära Herrens ok är ett känt judiskt uttryck för att leva efter Mose Lag, se t ex Apg 15:10. Hedningarna påtvingades inte att följa hela Mose Lag. Mose Lag framställs däremot som något gott och föredömligt och hedningarna uppmuntras att följa den i den mån de har möjlighet till det. Detta framgår också av versen efter som lyder: ”Och beträffande mat, ät vad du kan, men håll dig noga borta från kött som offrats till avgudar, ty det är detsamma som att dyrka döda gudar.” (Kap 6:3) Ordet ”ät” står inte i den urpsrungliga grekiska texten utan det står ordagrant: ”Och beträffande mat, bär vad du kan, men håll dig noga borta från kött som offrats till avgudar, ty det är detsamma som att dyrka döda gudar.” Dvs, lev efter matreglerna i den mån du kan och se framför allt till att inte äta kött som offrats till avgudar.

Paulus följer samma linje i Kol 2:16-17:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” Jag har på annat håll påpekat att vers 17 inte innehåller ordet ”bara” i grundtexten utan bör översättas: ”Allt detta är en skugga av det som kommer, men verkligheten själv är Kristus.” Jag vill inte dröja mer vid detta här utan bara påpeka att det som Paulus framför allt betonar här är: låt ingen döma er angående matregler och högtider. Hedningar som kommit till tro står nämligen inte under några krav när det gäller dessa saker på det sätt som judar gör.

Kyrkofadern Ireneus, som levde ett århundrade efter apostlarna, uttryckte det på följande sätt:

“De som har ett felaktigt tänkande i det att de är motståndare till Mose Lag och säger att den är annorlunda och i motsättning till evangeliets lära, har inte ägnat sig åt att undersöka orsakerna och skillnaderna mellan de olika förbunden.”

“Apostlarna som var med Jakob tillät hedningarna att handla fritt efter Andens ledning. Men de själva, medan de kände samme Gud, fortsatte med de urgamla sederna. …Sålunda handlade Apostlarna, som Herren hade gjort till åsyna vittnen till alla handlingar och alla läror, … i skrupulös noggranhet efter alla förordningar i Mose Lag.” Ante-Nicene Christian Library, Vol.5/1, trans. by A. Roberts and J. Donaldson, T & T Clark, Edinburgh, 1867, Pp.309, 313-314

Kornelius liksom de flesta av de första hedningarna som kom till tro genom Paulus apostlatjänst kallades för gudfruktiga innan de kom till tro. Så här beskriver Folkbibeln i en not till Apg 10:4 dessa hedningar: ”Uttrycket ’gudfruktiga’ eller ’de som fruktar Gud’ avser hedningar som utan att låta omskära sig och därmed helt övergå till judendomen bekände sig tro på Israels Gud. Sådana ‘gudfruktiga’ (halvproselyter) tog judarna gärna emot och krävde endast att de skulle hålla de viktiga föreskrifterna om sabbaten och om ren och oren föda.”

De finns ingenting som säger att de gudfruktiga hedningarna efter det att de kommit till tro på Messias ändrade sin livsstil och slutade att följa buden om sabbaten och ren och oren mat. Professor David Flusser, som är en av världens mest respekterade forskare om kristendomens uppkomst, skriver följande om dessa gudfruktiga kristna:

“De noakitiska lagarna sågs enbart som minimikrav för att hedningar skulle räknas som gudfruktiga. De gudfruktiga själva uppfattade det på detta sätt. De attraherades av den judiska livsstilen och accepterade många judiska påbud utan att bli proselyter. Detta var också inställningen bland många kristna gudfruktiga …vilka önskade leva efter så många judiska lagar de kunde. Det är uppenbart att även om ledarskapet I moderförsamlingen i Jerusalem beslöt att inte lägga några mer bördor på de hednakristna än de noakitiska reglerna (Apg 15:28-29, Gal 2:6), så hade de inget emot att dessa frivilligt tillämpade fler.“ David Flusser, Judaism and the Origins of Christianity

Denna beskrivning av Flusser ger en bra inblick i hur ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” såg ut. Man kan i korthet sammanfatta den på följande sätt:

1. Mose lag har inte avskaffats i det nya förbundet. Den gäller fortfarande och är en välsignelse. Alla apostlarna och de första troende judarna nitälskade för lagen och levde efter alla dess bud.
2. Mose lag gavs till det judiska folket.
3. Hedningar som kommit tro har inte samma förpliktelser som judar att leva efter hela Mose lag.
4. Även om det finns olika förpliktelser till hela lagen, är både jude och hedning frälsta genom nåd. Se Apg 15:11.
5. Troende hedningar har blivit inympade i det äkta olivträdet och de löften och förbund som givits till Israel. De är därför välkomna att leva efter Mose lag i den mån de önskar och har möjlighet till det.
6. De troende hedningar som vill leva efter Toran är skyldiga att göra detta i harmoni med och respekt för det folk som har fått kallelsen att förvalta Toran, det judiska folket. Se t ex Rom 3:1-4; 11:28-29.
7. Troende hedningar uppmanas av apostlarna att inte döma andra i dessa frågor eftersom vi inte lever under någon förpliktelse. Det finns en frihet att leva efter buden i Mose lag, men det finns inget tvång.

Om man skulle vilja ge ett namn åt den teologi som beskrivs i ovanstående punkter skulle man kunna kalla den “En lag – olika förpliktelser”.

Fortsättning följer.

(Bild källa)