I helgen som gick predikade jag i Agape församling i Solna där Pauli Kemi är pastor. Det var härliga möten. Ett genomgående tema som jag återvände till var att Gud har get sitt ord till oss för att vi ska ha ett överflödande hopp i våra liv i denna sena tid. Det står i Rom 15:4 och 13: ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. … Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.”

Under det sista mötet predikade jag om den profetiska dimensionen i Herrens högtider och speciellt påsken som vi nu går in i. Det är så oerhört starkt att predika evangeliet om Messias utifrån det Mose skrivit i Toran. Det står ju i Lukas 9:31 att Mose samtalade med Jeshua på förklaringsberget “om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.”

Dagen därpå fick jag en mejl med följande starka vittnesbörd om kraften i det profetiska ordet och vad Gud gör idag i människors liv som längtar efter honom.

Hej!

Jag lyssnade på dig i Agape igår. Jag är helt med och är en av dem som har svarat på kallelsen som går ut nu. I många år höll jag mig utanför kyrkan och kristna aktiviteter. Led av utmattningssympton efter 10 år i trosrörelsen. Jag kunde inte rycka upp mig eller skärpa mig. Det gick inte.

I höstas fick jag nog och körde mitt eget lilla 12-stegsprogram. Medan jag dagligen gick i skogen erkände jag min maktlöshet, erkände Gud och bad honom hjälpa mig. Jag bad om förlåtelse och om rening från synder, omvände mig i handling och förlät.

Mitt grundproblem var att trots min frälsning, och ganska stor kunskap i Bibeln, kände jag hopplöshet. Jag förstod inte meningen med tillvaron och kunde inte förmedla tro. Jag saknade hoppet du pratade om igår.

När jag i december ramlade över en internetsida, fastnade mina ögon för just ordet Hope i titeln på en broschyr.

Undervisningen i den, som så vitt jag förstår är samma som du har funnit, förändrade mitt liv! Jag fylldes av samma tro och glädje, som när jag hade läst igenom hela Bibeln i 20-årsåldern och förstått att den var Sanningen. När jag såg hela Guds frälsningsplan beskriven i högtiderna fylldes jag med en kraft, som jag inte haft på många många år.

Täckelset rycktes bort och nu ville jag inget annat än ”äta bokrullen”. Jag hade så mycket att ta igen och Gud öppnade i sin fantastiska nåd Ordet för mig. Jag har fått svar på många av mina frågor och den Helige Ande leder mig i läsningen på ett rörande sätt. Jag råkade ut för en ridolycka i januari och ”tack vare” min skadade höft kunde jag bara ligga still. Alltså läste jag Bibeln! Och lyssnade på undervisning. Jag har lagt allt annat åt sidan och bara förkovrar/förbereder mig. I tre månader skulle jag göra så, tyckte jag mig höra.

Gud har lett mig till att få upp ögonen för Guds rike. Att Jesus snart kommer tillbaka och upprättar Sitt rike på jorden. Att vi måste förbereda oss, dels för det och dels för att klara tiden som ligger framför. Jag vet inte vad Gud vill med oss, men vi är öppna för att göra Hans vilja. Min man, som tålmodigt har gått i öknen och väntat på mig, hinner nu knappt med allt som händer i mig. Det går så fort! Han är överlycklig. Vi har börjat söka Gud tillsammans, och använder bl a Sabbaten till det, och startat en hemgrupp. Redan har en vän blivit frälst och vill döpa sig.

Jag tänkte att det här kanske är uppmuntrande för dig att höra.

Ja det var sannerligen uppmuntrande. Det är det nog fler som tycker. Gud är god!